whatwouldshould
Höstkylan är här, det betyder att jag snart fyller år. Födelsedagar är också överskattade, eller det beror nog på om man lever i en kärleksfull & spontan familj då födelsedagarna skilja sig lite mellan åren, men hos oss har vi samma traditioner. "Hej, grattis, varsågod ta tårta, hejdå" Hade ju varit kul att ha en lite knasig familj som överraskar med t.ex en upplevelse, men alla är vi olika. Men lite avis blir man ju på andra ibland, och det får man vara. Jag får väl liva upp till nästa Olsson-generation då, vilket dock blir svårt eftersom jag sagt till er att jag inga barn vill ha :) heh
Jag älskar julen, bästa dagen på året. Mysigast. Men den är heller inte så kärleksfull hos oss, ingen orkar typ pynta längre för "det ska snart bort ändå". Eller så har jag fått känslan "mindre kärleksfull" sen mamma & pappa skiljde sig. För nu får jag ju bara fira ena sidan i taget vilket blir mindre folk också och på så vis kan den känslan uppstå. Älskade i alla fall julen när jag var mindre, det mesta var väl bättre när man var mindre antar jag och förstår man idag. Då slapp man göra vardagliga val själv, familjen var tillsammans, oavsett om den var stökig & trasig så är det ändå mamma&pappa. Jag var 16 när dom skildes, mitt uppe i mitt tonårsliv. Mitt humör, tröttheten, tålamodet som var zero, gick inte riktigt ihop med en skilsmässa. Jobbigaste perioden i mitt liv, bo där varannan vecka, bo där varannan vecka, föräldrar som inte kunde samsas trots att dom inte bodde ihop, inte än idag. Åren går och jag undrar hur 2 personer som har barn ihop kan stänga ut varandra helt i sitt liv, innerst inne vill nog ingen av dom ha det så. Även fast jag var 16 år så tog det lika hårt som om jag hade varit 3 för då hade jag inte fattat riktigt, men nu fattade jag och förstod hur dagarna framåt skulle se ut. Nog för att jag snart var nära skolans slut och kunde flytta hemifrån, men ibland kom man ju och tänka på högtider som typ jul, midsommar, påsk. Snart är det min födelsedag igen, den sjätte sen den såg "normal" ut. Alla kan inte vara samlade samtidigt för den gillar inte den å den. Men hallå? Det är MIN födelsedag?! Ingen speeddate. Jag önskar bara min mamma och pappa kunde ha en god vän-relation, för min och Lindas skull, det är nog allt jag önskar även om jag en tid ville att det skulle ta slut mellan dom för att slippa leva i en stökig familj. Älskar både mammas & pappas nya partner för dom ger mig kärlek som om dom vore "en av mig" och jag är mer än tacksam för det, för mitt största behov i livet har varit kärlek från nära, men det är brist på det trots att det är gratis. Fattar nog inte förrän såhär många år efteråt hur hårt det verkligen tog på mig, kände mig splittrad, vilsen, rädd och ensam. Saknar min mamma jättemycket, vet inte om hon ens kommer ihåg att jag har en blogg längre, men hoppas du kan läsa dethär: Vart är kärleken som du sa till mig & min syster att du alltid velat ge oss men inte kunnat och att vi skulle få den när ni skildes och fick mer space i vardagen? I'm still waiting. Jag är rädd för att tiden rinner iväg och om mina drömmar skulle gå i uppfyllelse en vacker dag och jag inte ens bor i samma världsdel som dig, hur ska det ens gå? Hur mår ditt samvete? Du kanske har glömt dina lovord och har ett för bra liv nu för att inse hur pissigt mitt är utan dig. Jag älskar dig, skulle göra allt för att få en mamma&dotter-dag på stan, det önskar jag mig när jag fyller år.
Nu har jag fått det att låta som att min mamma är en dålig mamma, men hon är snarare raka motsatsen, egentligen. Det är den mamman jag saknar.
Med det säger jag godnatt och lägger mig bredvid min enda kärlek just nu. Älskar dig Kamil <3
