Oziljak

asså, varför sitter jag ens vaken? klockan tickar om 5 timmar, exakt just nu. ska på Jobbmässa i Charlottenberg, lämna in massa CV osv i förhoppningar om jobb. ja annars just nu sitter jag vid köksbordet och låtsas att jag snackar med en kille som borde sitta mitt emot, på andra sidan dataskärmen alltså. men nää, det är bara min närvaro här i köket. men jag pratar för mig själv, till dig alltså som borde sitta rakt emot. jag ställer massa frågor, får dock inga svar. lyssnar lite på mina spotifylistor, såsom dina, sjunger lite, ställer en ny fråga till dig. inget svar ännu angetts. jag kollar verkligen upp över skärmen om du ändå sitter där, för du borde ju det. men vart fan är du? vart fan är du människa? vi sitter ju alltid är så sent och tar en macka mitt i natten. du är ju alltid hungrig när man precis lagt sig. herregud, jag försöker dra på läpparna lite mot ett leende men dom är tamejfan totalstilla, is. jag blir nästan rädd, jag kan inte le? whaaaaat, hallå hjälp mig då din jävel. få mig att skratta. kollar på mig i webbkameran och försöker skratta men det går ju inteeeee! jaha, och nu kom en bild upp på dig..ja och mig. borde ta bort dom för du är ju inte här. kommer aldrig någonsin mer sitta vid mitt köksbord och käka din kvällsmacka(helst dubbel) och dricka flera glas mjölk. du älskar mjölk. mjölk mjölk mjölk. kossor är allt bra va!

ursäkta, jag vet knappt själv vad jag skriver. är frustrerad. men hur korkad är inte ni som följer mig och mitt vardagliga liv, som jag skriver ner på en länk, en egen sida, MIN sida där jag anser att Mina åsikter ska få anges utan problem för er läsare. som sagt, jag står i gummistövlar med vatten ända upp. det tynger och är ej tömbart. alltså ni behöver inte ens ge er in på att förstå vad jag skriver, för jag bara skriver det som sker just precis nu och det första som kommer upp. oftast är det skit, ovärda saker som egentligen är fett värda, för mig. knasboll jag är va, haha, nejfan. min säng, mp3 och jag..ensam under täcket är det bästa jag kan göra av situationen nu. jag kommer vara ensam under täcket en himlans lång tid. om det så ska dröja år. ingen är välkommen i mitt rum ens. eller ja, mitt deppiga jag kommer smitta av sig för det sitter säkert fast i mina tapeter och allt. jag vettefan. skumt är det iaf. nåt tok har jag allt gjort som förtjänat denna börda igen. okloka och efterkloka Louise har varit crazyfrog och tokfrans igen. i morgon kommer min vardag se heeelt annorlunda ut, bara att börja vänja sig. äckligt, rent ut sagt dödande förjävligt. hoppas på ett oerhört kul jobb som jag trivs med så jag kan få börja spara till min Chrysler. hah, ja den drömmen är väl också omöjlig. för min omgivning har ju så himla höga förhoppningar om mig och min karriär som skådis så vafan kan jag bli liksom? rövslickare på rektorer eller? ja min framtid har ju alltid sett mörk ut så det kan väl fortsätta så. jag är kär, jag är olycklig, drömmer om mycket. men inget går som man tänkt sig. som sagt, sitter fast här i Torsby..ensam. förlorat min pojkvän igen som ist blir tillbaka till min bästa-vän pojk-vän. samma band brutet. är så jävla kär, kär, kär, kär. i dig. godnatt på det. kram å kyss. utan myspysbelysning.

 

 

'för en minut sen var du min.'
jadu Linnros, du har så rätt så rätt!