det finns inget underligt med det.

Nu när du gått, får jag somna utan dig varje kväll och jag vet jag
borde klara mig själv.
men jag är så van att du ska va här!
Klockan ringer men jag är vaken, jag har vart uppe och tänkt på saken.
i flera timmar.
i många nätter.
jag saknar dig som jag aldrig riktigt saknat nån.
Ni kan säga jag är förlorad men saknaden kanske blir förstorad av att jag inte förstår- varför människor kommer och går.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0