Oziljak

fyfan, nu kommer dendär "LIVET-ÄR-EN-PEST"-känslan. obehaglig. ska egentligen inte klaga, har en kille som förstår mig precis och finns där så jävla mycket för mig och jag känner mig så trygg i hans armar när tårkanalen öppnas. det är sjukt vad jag är kär vilket jag trodde att jag aldrig mer skulle kunna bli. skulle aldrig palla att mitt hjärta krossas igen. det skulle få mig att hamna i dendär djupa gropen igen och den gången kommer jag inte ta mig upp. måste verkligen ta vara på det fina jag har.

hatar att jag har så himla många problem utanför det fantastiska förhållande jag nu lever i. blir depp bara jag tänker på precis alla fronter UTOM den. fick även ett ett brev hem på posten i förrgår, inte kul alls att riva upp. man kunde ju hoppats på att man hade vunnit miljonen men blev ist av med den...som jag inte ens äger. just nu är jag vilse och går runt i en enda stor cirkel, finns ingen utväg. det sägs att det alltid finns en..men vart? vart? vart? kan någon visa mig. kan någon jävel begripa hur en ond cirkel kan se ut?! FÖRSTÅ.

som sagt, hemma i Torsby, i mitt rum, där skulle jag kunnna spendera resten av mitt liv.

saknar min fina mamma också!!!!