Oziljak

vad är meningen med kärlek egentligen? hur många procent hittar sin rätte i tidig ålder? anser att det är mest som en träning för framtida familjeroll. jag är ingen brud som blir "kär" på riktigt längre. jag tycker om någon väldigt mycket. jag skaffar inget förhållande, jag vet inte...jag passar bara inte i den "rollen". jag är så jäkla glad bara jag får umgås som vän med killar ist, det är typ samma sak fastän ett förhållande har ett intimare pussel. men det är då det värdefulla kan gå åt skogen och man förlorar allt ist och man får massa kärleksproblem. fan vad glad jag är för alla mina sköna underbara vänner i massor :))))) jag är så jäkla fri, kan göra precis vad jag vill på helgerna och veckorna, slipper bråket med en kille som är idiot och inte fattar vad kärlek innebär. jag kan vara själv hur mycket jag vill utan behöva känna att jag ska höra av mig till den bara för ATT man är tsm.
om man skaffar ett förhållande kan vänner lätt glida isär, jag vill inte vara den tjejen som fixar så att det blir så, jag anser att vänner är det bästa man kan ha och finns ingen kille som helst här på denna runda jord som skulle prioriteras före mina vänner, hur bra/pålitlig den boIIen än är. jag har bara varit i en av dom positionerna och det är den positionen när jag är den tjejen som är singel och prioriteras efter kiLLen. jag tänker inte begå samma misstag. om någon tar åt sig när den läser detta är det ens eget problem. jag har åsikter, du/ni med antar jag? men vill bara säga detta för vänner serveras inte på ett silverfat, vänner är inget som kommer på posten eller följer med i flingpaketet. vänner och familj är det värdefullaste man har, man kan bli sårad för det minsta lilla för det är värt så himla mycket och man är rädd att förlora. en riktig vän finns ALLTID där, ställer alltid upp, prioterar sin vän som vän, ringer och undrar vad han/hon gör och hur han/hon mår, man kan gråta i alla väder tillsammans, kunna känna att man kan öppna hela sitt hjärta för den, lita på den och kunna hantera konflikter, låta varandra ha åsikter om varandra utan att det ska bli big deal av grejen, om man har en bästavän och mår dåligt över sak i relationen och vill förbättra genom att säga vad den kan ändra på kan inte vara annat än nyttigt. hellre det än att den andre ska låtsas som allt vore bra, att man accepterar dens personlighet och beteende. ta det inte som skit eller nån personlig kritik, ta det som att den personen gör allt för att den vill att det ska vara så bra som möjligt, det skulle jag uppskatta!