fantasiiiii


om ja våga, skulle ja gå fram till dej å fråga om du vill. men ja står här, å ser alla andra som svarmar runt dig.


saknar fortfarande Alstigen, mitt rum, lägenheten, tystnaden när man var ensam hemma ofta och kunde göra precis det man ville (sitta vid datorn och lyssna på HÖG musik) det enda som hördes sometimes var pensionären nedanför, graNNarna mitt emot´s dörr när dom smällde i den, plingade på hos mej eller slängde in kärleksbrev genom brevlådan på dörren...


feeling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0