ett år sen, när jag var sjutton och ändrade på skiten jag alltid levt med
drygt ett år sen detta kortet togs, när jag tvingades till att färga mig brun för första gången i mitt liv. mitt livs värsta val även om det inte var ett val.
då bodde jag i Alstigen, aldrig mått så dåligt psykiskt som jag gjorde under en period då men samtidigt trivdes som fan och kände mej trygg, i lägenheten. att man kunde må så jäkla dåligt att man ville spy varje dag samtidigt som man såg ljuset när man klev ur sängen varenda morgon trodde jag inte var tillgängligt. att jag lät mej själv bli så pissad på har idag gjort mej stark, psykiskt. kan inte neka att jag aldrig varit blyg och alltid vågat sagt ifrån innan all skit, för det har aldrig varit ett problem, så nu... när jag gått igenom skit PLUS att jag har en så stark vilja, envisa jävel som jag är gör att jag klarar pressen på en ÄNNU högre nivå. man måste vara med om mycket negativt om man ska kunna stå emot sånt och inte bli likadan och hamna i såna situationer längre, veta hur man ska ta itu med dom. ni vet ju inte vilka situationer jag menar men det är när "helvetet bryter ut" hemma, som jag menar. i början är allt jobbigt, men nu när jag tänker så är level 1 som en vind. ibland kanske man inte ska säga precis allt vad man tycker, men so am i. ofta. mina utbrott som jag fick när jag var liten dagligen utvecklades under den perioden ifjol när jag hade hamnat i dendär djupa gropen, ett utbrott kunde inte ens stavas då. nu har lugnet mer kommit när året passerat, men har fortfarande svårt att hantera mej själv sometimes. nej, jag har inte adhd eller nåt bokstavligt som det kanske låter. men ska bara övetyga er om att en människa har mer kraft en vad en tror, det handlar om självförtroendet, viljan att vilja stå emot och att man vet vad rätt och fel är. att sen våga uttrycka sig när man vill vinna i en konflikt eller dylikt är en annan sak. alla vågar inte. men det har jag gjort, men då har jag även blivit sedd som aH jag vet inte. men vi fick ju se I DAGENS läge, vem det egentligen var som hade rätt då och vann? jag. det jag ville uppnå var inte att vinna eller förlora, bara visa att alla har faktiskt åsikter! varesig man är 3 eller 90 år. men hur mår jag idag liksom? något bättre just för att jag är starkare än DÅ när jag t.om hade klarat av den hårdaste leveln!
då bodde jag i Alstigen, aldrig mått så dåligt psykiskt som jag gjorde under en period då men samtidigt trivdes som fan och kände mej trygg, i lägenheten. att man kunde må så jäkla dåligt att man ville spy varje dag samtidigt som man såg ljuset när man klev ur sängen varenda morgon trodde jag inte var tillgängligt. att jag lät mej själv bli så pissad på har idag gjort mej stark, psykiskt. kan inte neka att jag aldrig varit blyg och alltid vågat sagt ifrån innan all skit, för det har aldrig varit ett problem, så nu... när jag gått igenom skit PLUS att jag har en så stark vilja, envisa jävel som jag är gör att jag klarar pressen på en ÄNNU högre nivå. man måste vara med om mycket negativt om man ska kunna stå emot sånt och inte bli likadan och hamna i såna situationer längre, veta hur man ska ta itu med dom. ni vet ju inte vilka situationer jag menar men det är när "helvetet bryter ut" hemma, som jag menar. i början är allt jobbigt, men nu när jag tänker så är level 1 som en vind. ibland kanske man inte ska säga precis allt vad man tycker, men so am i. ofta. mina utbrott som jag fick när jag var liten dagligen utvecklades under den perioden ifjol när jag hade hamnat i dendär djupa gropen, ett utbrott kunde inte ens stavas då. nu har lugnet mer kommit när året passerat, men har fortfarande svårt att hantera mej själv sometimes. nej, jag har inte adhd eller nåt bokstavligt som det kanske låter. men ska bara övetyga er om att en människa har mer kraft en vad en tror, det handlar om självförtroendet, viljan att vilja stå emot och att man vet vad rätt och fel är. att sen våga uttrycka sig när man vill vinna i en konflikt eller dylikt är en annan sak. alla vågar inte. men det har jag gjort, men då har jag även blivit sedd som aH jag vet inte. men vi fick ju se I DAGENS läge, vem det egentligen var som hade rätt då och vann? jag. det jag ville uppnå var inte att vinna eller förlora, bara visa att alla har faktiskt åsikter! varesig man är 3 eller 90 år. men hur mår jag idag liksom? något bättre just för att jag är starkare än DÅ när jag t.om hade klarat av den hårdaste leveln!
jag tänker på dom som är blyga i min omgivning, hur jäkla jobbigt det ska vara för dom individerna i ett klassrum en hel dag, eller en hel dag på stan, i korridorer, i matsalar, i en klass där kanske många tar för sig FÖR mycket. jag tycker det är synd att man inte kan få välja sin skala på sin blyghet, jag vet ju inte hur det känns att vara blyg eftersom jag aldrig varit det? för jag är född som den tjejen som tar för sig, och vill nog inte ens tänka tanken hur ni blyga och tillbakadragna människor känner sig i vissa lägen. men kan tänka mig....
ni ska veta att jag ser sånt, jag ser på folk hur dom mår just för att jag läser, älskar och är intresserad av psykologi.
ni ska veta att jag ser sånt, jag ser på folk hur dom mår just för att jag läser, älskar och är intresserad av psykologi.
klockan tickar, jag ska på innebandyträning och sen bada i relaxen med mitt team så hejrååå (:
tack för att ni läste. eller nåt.
har bara att säga till alla: om man inte chansar, har man inget att vinna.
Kommentarer
Trackback
