tänk om grått kunde bli blått
puh, åh..nej. jobbig period. känns att hösten är här, kallare varje morgon, jobbigare att ta sig upp ur sängen när man annars är van att ha solen i ögonvrån varje morgon annars. känner inte ni av det direkt hösten anländer? att det är svårare att ta sig upp när det är grått och mörkt ute, men blir ju så trött. den perioden är iaf här för i år. jag har sån ångest inombords, det är så mycket nu och man blir så deppig. det händer så mycket här omkring nu.
det har blivit lite för jobbigt.
vet inte riktigt vart jag har mig själv, känner mig vilsen och vart fan ska jag när skolan slutar är en fråga jag själv ställer mig varje kväll? Jag ligger och funderar och låter hjärnan gå på högvarv var eviga kväll, tänker igenom precis alla bekymmer&problem och alla frågor, önskemål jag har. iofs, men hjärna går på högvarv jämt och jag blir lite mycket, men sån är jag. det är något som kallas social. vissa orkar inte med såna personer länge, men då kan jag säga att då har den personen något i dens personlighet som jag inte orkar med en längre tid heller. alla är vi olika vilket är så jäkla bra så pusselbitarna kan falla på rätt plats på rätt tidpunkt. skulle alla pusselbitar se likadana ut skulle ju ingen passa, då skull vi aldrig kunna lära av varann, känna varann, begå misstag, förlåta och älska. nej, jag ska inte hålla nåt tal och predika om individernas skapande osv. men ja, jag talar ut.
jag är inte en sån som gillar att prata med äldre människor om problem, och speciellt inte en kurator. ingen kan övetyga om att det är bäst för ens själ att göra det, vi är inte alla anpassade att sitta i såna situationer. en del kanske skriver en låt om problemet ist, världen består mest av kärleks och depplåtar? en del skriver bok, blogg eller pratar med en bästavän, mamma, pappa eller en annan av nära&kära. jag gör nog inget av valen. kanske blogg. men berättar ju verkligen inte händelser i detalj för er här, inte för någon annan heller. jag har allt inom mig. jämt. dom som vet är dom som är inblande i dom situationerna jag är pissed på. det varierar från dag till dag. den ena kan vara värre än den andra, man önskar man kunde ändra på saker bara sådär på kuppen. men tyvärr har vi ingen sån magi inom oss. fan vad jag fryser om mina händer nu alltså, dålig blodcirkulation är något jag ärvt av min kära fader. fötter/händer är iskalla om det så vore 20+ ute. fan
but a real big smile...det kommer den dagen du ska få se det även från mig.
det har blivit lite för jobbigt.
vet inte riktigt vart jag har mig själv, känner mig vilsen och vart fan ska jag när skolan slutar är en fråga jag själv ställer mig varje kväll? Jag ligger och funderar och låter hjärnan gå på högvarv var eviga kväll, tänker igenom precis alla bekymmer&problem och alla frågor, önskemål jag har. iofs, men hjärna går på högvarv jämt och jag blir lite mycket, men sån är jag. det är något som kallas social. vissa orkar inte med såna personer länge, men då kan jag säga att då har den personen något i dens personlighet som jag inte orkar med en längre tid heller. alla är vi olika vilket är så jäkla bra så pusselbitarna kan falla på rätt plats på rätt tidpunkt. skulle alla pusselbitar se likadana ut skulle ju ingen passa, då skull vi aldrig kunna lära av varann, känna varann, begå misstag, förlåta och älska. nej, jag ska inte hålla nåt tal och predika om individernas skapande osv. men ja, jag talar ut.
jag är inte en sån som gillar att prata med äldre människor om problem, och speciellt inte en kurator. ingen kan övetyga om att det är bäst för ens själ att göra det, vi är inte alla anpassade att sitta i såna situationer. en del kanske skriver en låt om problemet ist, världen består mest av kärleks och depplåtar? en del skriver bok, blogg eller pratar med en bästavän, mamma, pappa eller en annan av nära&kära. jag gör nog inget av valen. kanske blogg. men berättar ju verkligen inte händelser i detalj för er här, inte för någon annan heller. jag har allt inom mig. jämt. dom som vet är dom som är inblande i dom situationerna jag är pissed på. det varierar från dag till dag. den ena kan vara värre än den andra, man önskar man kunde ändra på saker bara sådär på kuppen. men tyvärr har vi ingen sån magi inom oss. fan vad jag fryser om mina händer nu alltså, dålig blodcirkulation är något jag ärvt av min kära fader. fötter/händer är iskalla om det så vore 20+ ute. fan
but a real big smile...det kommer den dagen du ska få se det även från mig.
Kommentarer
Trackback
