Oziljak

dendär sociala cheyen med mycket skinn på näsan, inte ett dugg blyg och vet vad hon vill, vågar säga vad hon tycker. har lagom många vänner'. alla tycker hon är rolig, omtänksam, alltid så jävla ärlig och otrolig men kan faktiskt också ibland bli utstött av sina närmsta, få käftiga flickor mot sig, alltid mer än en mot henne. haha, ett tecken på att hon är strong och kan stå på sig? ja. jag tvekar inte. du är modig. du har gått igenom mycket tragiska saker men ändå står du upp än idag, går till skolan som vanligt, är som vanligt syns ingenting på din utsida men på insidan kanske hjärtat brinner och själen skriker på hjälp. jag kan förstå dig. vi kan vara i samma situation ibland, eller rätt ofta. vi är ändå rätt lika tekniskt sätt. men du kan inget mer göra, vännerna förstår dig inte, dom utnyttjar, dom skriker, dom skäller, dom stänger dig ute. men Ändå umgås du inom deras krets vilket jag kan förstå och inte förstå. det som gör att jag förstår är att jag fattar att du inte vill missa dom få roliga stunderna, vill försöka skapa flera minnen, du gör allt för att det ska ordna sig men ingen förändring sker. anledningen till att jag Inte förstår är att jag undrar hur man kan välja att lägga ner energi på folk som nedsätter en, trycker ner en, gör att man känner sig obekväm? och det finns bara en sak som är bra med dom, skratten. man delar ju dom få skratten som jag talade nyss om att man inte vill mista. det kan jag förstå men vad är bäst för din inre själ? att bli 80 % sårad med 20 % glädje, eller försöka gå vidare och finna ärliga riktigt bra vänner? jag skulle välja det andra alternativet om jag vore du.
Ibland är jag du, eller...så är jag Du.

det är alltid två eller flera mot dig, men nästa gång ska jag stå vid din sida så är du inte ensam. fast fysiskt blir du det. men tekniskt sett så finns det 2 själar inom dig.mig.


inte meningen att någon ska ta åt sig av detta, vet bara om en person i nöd.


it's in the eye, in the eye.