Oziljak

yesterday var det 2 veckor sen du gick bort. och jag var med när det hände. du fick 3 sprutor, den första var en lugnande, och jag tänkte väl liksom att det tar väl nån minut innan det värkar men det gjorde det icke, du fick den i benet och tvärsprang och la dig bredvid mig och jag LOVAR! det tog inte 10 sekunder ens innan hennes huvud sänktes mer och mer, och svansen slutade vifta när jag pratade med henne, hon reagerade inte ens när jag smekte ansiktet. sen somnade du helt. efter ett tag fick hon sprutan hon liksom skulle "dö" av och när hon hade fått den så andades hon saktare och saktare fast jävligt stora andetag, som stora suckar typ. jag satt fortfarande alldeles intill dig och såg på dig. jag ville bara testa din reaktion för att, även om jag visste att du var påväg över till andra sidan, så jag låtsades locka på en kissemiss och ropa på dina 2 bästa hundvänner Meya och Miloo för du brukar bli så till dig när jag gör dom 3 sakerna men no reaction :( då förstod jag...där droppade mina salta tårar på dig. när du fick din 3dje spruta så blev du helt som du skulle spy, lät som du skulle storkräkas och du visade tänderna så mycket som om du drömde något. helt kroppen gjorde ryckningar. och ville tilläga där också att innan hon fick sin första spruta, som sagt den lugnande, så såg man på vovven min att hon förstod att det var något på g för hon ville ha extremt mer närkontakt än någonsin och stirrade ögon ur oss. sen fick hon förmodligen rätt...och var seriöst inte beredd på att det skulle gå så fort, jag ville ju sitta där med dig och att det skulle gå i lugn takt men det tog ju som sagt 10 sek så fick jag ingen kontakt med dig alls, hjärnan var redan halvdöd. men den dagen du dog gjorde jag allt man gör med en hund för en sista gång så jag kan minnas, och att det var jag som gjorde det. så jag gick sista promenaden med dig, duschade, borstade dig, tog kort med dig, busade lite med dina leksaker och dom rutinerna vi har. men än idag kan jag fortfarande höra dina tassar mot trägolvet, och du sov ju under min säng VARJE natt den veckan jag är hos mamma så jag hör dig än snarka. och häromdagen beställde vi hem pizza och när gubben knackade på så tänkte jag: "nejfaan nu kommer Naala skälla livet ur honom, as usual" men ingen hund skällde :( nu är jag mer ledsen för att du INTE skäller ist :( och dagen efter du gått bort och jag kom hem efter skolan så öppnade jag dörren och väntade på att du skulle komma dirr och hälsa och skälla av glädje på mig som du brukade men nej just det, det fanns ju ingen Shetland Sheepdog mer :'( usch! kommer aldrig mer få höra dina tassar igen på riktigt, ditt skäll, känna din mjuka päls, kolla på finfina du, aldrig mer kommer du komma på kvällarna och riva mig sött med tassen för du vill att jag ska klia dig, aldrig mer höra dig varje kväll med du och ditt ljud när du själv busar i hundkorgen din, vara ute i skogen och ta kort med just DIG, träna med dig(behövde bara visa fingret i rätt riktning så rullade du) och såna saker, åka på agillity. fuck god sometimes! Men detta var det bästa för henne, hade vi väntat längre hade du kvävts till döds av din cancer på halsen. Men Naala, du ska veta att jag har aldrig gjort något bättre val i mitt liv än att åka och kolla på dig som valp och sen åkt hem och bestämt mig för att dig vill jag ha, åka ner till Hammarö och hämta dig när du bara var 9 veckor. aww! the best choice. do not forget me my lovly♥
I Love YOU

sorry att jag har skrivit i både 1a och 3dje-from(jag, du, han/hon/det) men tror ni förstod ändå. om det nu var någon som orkade läsa allt.
        
            
              
                      denna bild tog jag samma dag som hon gick bort.