Oziljak

varför har jag så många frågor? jag tänker så himla mycket på viktiga och oviktiga saker, när jag åker bil för en lång tur så sitter jag och tittar ut genom fönstret, lyssnar på MP3 och det kommer upp massa saker i huvudet på mig. vissa saker kommer upp till vissa låtar med då iofs, men..ja? varför är det så? typ, vad skaja bli när jag blir stor? vilken hårfärg skaja egentligen ha? blont, slingat, brunt, svart, långt/kort? varför kan jag ALDRIG göra läxor? varför är allt så svårt för mig? hur tillverkar man en mjölkliter? varför ser vissa ut så och andra så? varförvarför, vadvad, hurhur, närnär? allt detta sker ständigt. jag orkar ju inte med mig själv snart, nera men det är sjukt jobbigt. jag tänker så det rycker ur öronen på mig. men när man gör det så tror jag faktiskt att det har en mening, eller nej..men typ, man orkar ju bry sig? man är ju, fundersam? jag kritiserar folk ganska ofta eller lägger märke DIREKT i samma bild/sekund jag ser en ny människa på stan, alla "positiva" och "negativa" på den personen, för att jag gör så mot mig själv. dock finns det inte så många positiva saker med mig, men jag säger aldrig att jag är bra på något längre, jag kan aldrig va stolt över mig så nu ska jag säga att jag faktiskt är bra. för jag kan vara bra ibland jag med.
jag borde lägga ner mig mer på det jag verkligen vill istället för att bara tänka & drömma, för jag kan om jag vill!
jag har sjukt många mål i livet som jag vill nå som heller inte är helt omöjliga, men det hänger på vilja. men den finns ju aldrig där? den är aldrig tillräckligt stark för att jag ska ändra på något eller att det ska hända något annat i mitt liv. nu är det dags LOLsson. du kan, du klarar dig.
det var någon som sa: "skin som den sol du är!"

carpe diem ↔


å djurälskare var jag även som liten, saknar barndomen. ♥
allt var så mycket lättare.