die for music?
fan vad jag har märkt att det tar tid att tycka om vissa låtar för mig och exepmel på några är dancing on my own med robyn, memories med david guetta. jag liksom tyckte dom var aaaasdåliga första gången jag hörde dom men sen när dom spelats om och om igen på radion så blir det lite mer kärlek till dom, men dom flesta låtarna som jag gillar brukar jag gilla direkt i samma sekund, men det är som sagt få som det tar tid för. Robyn i och för sig har bara dåliga låtar utan dancing-on-my own & show me love, resten kan ba hejdå :)) men förstår bara inte varför det är så? har blivit så jätteofta på senare tid. jag har ändrat mig mycket i vad jag gillar för musikstil, när jag var liten och var i trotsåldern så lyssnade jag bara i princip på raggarmusik, like my father(som han än gör idag) rock 'n' roll will never die typ äre i hans hjärta...så är bara uppvuxen med sånt typ, störtsäkert när jag låg i magen med. Sen i 4-6 var det baaaaara punk som gällde?! och nu är det allt från A-Ö except opera och jazz. men ändå är det lite mer åt 60-tal och rock. RnB rätt ofta meeee. men musik, det är nog det mitt hjärta består mest utav, jag duschar med musik på, sover med musik i öronen, gör läxor till musik, äter till musik, sitter vid datorn, tvn..ja ALLT! så är jag uppvuxen i en musikfamilj och är jääädrans happy för, annars hade jag aldrig varit så beroende av musik eller stått på scen, varit med i UKM och andra musikföreställningar, fått gött betyg i musik osv...tack pappa! ♥
smack that
