Oziljak

jag förstår mig verkligen inte på hur folk kan ena dagen sakna en och
nästa dag är man "blää". sårad som man blir, och nästa dag lika glad igen.
man bara förlåter och förlåter. du gör mig minst lika glad som ledsen varje dag.
hur ska du ha det? du har hållt på så sen 8an och kan inte fatta hur jag släpper in dig på mina spår tillbaka om och om igen. och dum som jag är så bara faller jag för dig varje gång. så något måste det ju vara, eller så är jag typ psykist sjuk som inte kan ta in rätt och fel saker, eller förstå hur mycket skit jag får bära?
ser helt enkelt på saker på andra sätt än jag borde göra. hur ändrar jag på mig då? jag är ju liksom den jag är, och ett av det svåraste jag kan ändra på. en sak måste jag NÅN GÅNG inse, och det är att killar är dret, man blir bara dubbelt så mycket sårad som älskad och kärlek förstör bara med än vad det gör nytta.

det är verkligen vi lever i, men det är fantasin vi vill åt.


/ L