det gamla vanliga
jag har för ett tag sen för en gångs skull träffat en människa som jag kan va helt mig själv med och det känns sjukt mycket lättare att vara med en person då. så mycket lättare känsla i magen. det var nästan som jag blev en ny människa, och jag kan liksom nästan berätta. allt. jag gick ju nästan och blev kär i dig och din personlighet och hur jag kan vara i din närhet, men det var nåt som hände, ganska mycket också. men delvis förstör/förstörde en omogen kvinna med sjuk personlighet och värsta skadeglädjaren, SOM ALLTID! att du orkar........? att liksom ta alla ifrån en jämt. det är inte första gången du gör så mot mig och lär inte bli den sista heller. jag är inte det enda offret heller. att ha mage till att göra så irriterar mig nå så enormt! du är rent sagt ut en jäävligt ELAK människa, det är synd om dig att du har blivit så. jag fattar inte vad du vill ha ut av det och vad poängen är, vet du det ens själv? eller är det att du har så jävla dåligt självförtroende och är så svag för dig själv så du måste trycka ner andra? nog är det så. inte långt ifrån att du är ett riktigt hatobjekt alltså. uh-buhu-på-dig.
S
♦
